| OLD ENGLISH SHEEPDOG – RASENS HISTORIA |
|
Förfäderna till dagens OES tillhör den grupp av herdehundar som redan under forntiden fanns spridda runt om i Europa och Asien. Med herdehund avses en hund som i första hand vaktar och skyddar sina fyr- och tvåbenta flockmedlemmar. De forntida herdehundarna var mycket vaksamma och aggressiva mot såväl rovdjur som främlingar. Även om OES kan man ibland läsa i äldre litteratur att, herdarna önskade sig hundar som var så argsinta och avvisande som möjligt mot okända personer. Numera är OES, i allmänhet, en godmodig och lätthanterlig hund utan att på minsta sätt vara en velig nolla. Ibland kan man höra enastående teorier om herdehundrasernas släktskap samt om vilka raser som gett upphov till diverse andra. Myter om enstaka hundar som kommit farande på främmande skepp och akterseglats är vanliga. Att dessa enstaka exempel skulle ha gett upphov till nya raser i ett nytt land är inte trovärdigt. Sannare är nog att likartade behov skapar en likartat utveckling.
Under medeltiden bedrevs fortfarande ett extensivt jordbruk i hela Europa. Boskapsuppfödning var mycket viktigare för försörjningen än odling av spannmål. Eftersom befolkningen ännu var ganska liten krävdes ett system som medgav låg insats av personella resurser. Då blev tillgången till kraftiga, uthålliga, självständiga (intelligenta) och på egen hand arbetande hundar viktiga. Just en sådan hund är OES! Ännu idag kan man se arvet från forntiden i våra hundars kynne. Förmågan till eget tänkande och tyckande är ett vanligt drag hos OES. Detta är en mycket självständig, fantasifull, initiativrik, diskussionsvillig samt positiv hund. En förvånansvärd ”tjurskallighet” kan den dock visa när det är något den inte vill. Detta utan att för den skull ha tendens till dåligt humör. En OES betraktas som hörande till de så kallade lantraserna som naturen har utvecklat utan alltför omfattande ingrepp av människan. Den är troligen inte i första hand en fårhund i våra dagars hänseende utan en drivande transportvallare. Dessa användes från medeltiden och in i vårt århundrade av bönderna till transport av nötkreatur, hästar och får till de stora marknaderna som hölls runt om i England. Det kunde röra sig om transporter på upp till en vecka. Detta krävde mycket god kondition av hunden. Rasen har därför utvecklat en särskild gångart som är mycket energibesparande, PASSGÅNG. Denna gångart är på väg att försvinna eftersom vi människor ofta tycker att hunden ser ”ful ut” när den använder passen. Kan tyckas märkligt då det funktionella måste ses som vackert hos en arbetande hund. Under den tid som vår ras användes som arbetshund var det främst i södra England som den hade sitt fäste. I Skottland fanns parallellt med dessa stora kroppsvallare, en lättare och för höglandsterräng lämpligare typ av vallare, Bearded Collie. Dessa typer av raser gick under samlingsnamnet Collies.
|